Hejdå London!

Nu är allt packat och allt som återstår nu är att ta barnen till och hämta hem dom från tennisen. Sen är det dags att säga hejdå, snyft* Vi hade en otroligt mysig middag igår och jag fick en jättefin och stor bok av familjen om foto. Haha det är bra så där precis innan man ska flyga hem. Nej, kommer sakna dem så... Nu måset jag faktiskt börja väcka lite barn för sista gången. Gulp

Sitter och smådeppar...

Nu är alla kläderna nerpackade och allt får plats. Mitt rum känns numera väldigt tomt och nu känns det som att jag verkligen ska åka hem i övermorgon. Gud det är snart fredag. För tillfället vill jag bara att det inte ska vara fredag. Känner mig inte alls redo att åka hem och lämna alla. Dock känner jag mig väldigt redo för nya äventyr. Allt är bara en röra för tillfället, mer än vanligt. Kommer sakna alla så, var riktigt svårt att säga hejdå till personer som man inte vet när man kommer att se igen. Men vissa vet jag med allt säkerhet att jag komme se igen vilket gör det hela lite bättre men men... Nej nu ska jag gå och sno en munk och se om det gör det bättre!

Jihu, jag kommer hem!

Nu är det bevisat, jag får hem alla mina prylar som jag har plockat på mig under mitt år här. Helgen har varit riktigt bra trots att tröttheten har hängt över den! Elin fick känna på mitt kvällströtta jag i fredags och igår mös vi bara i drottningens trädgård samt hade en fotoshoot med Ulrika - gud vad kul det var. Resultaten kommer upp här lite senare. Kvällen spenderades med trevlig middag och vad förgyller inte en sådan om inte Ace Ventura ;)Idag har vi gått och gått lite till. Det blev ett väldans jagande efter converse till syster min - det blir ränta på det Fanny - och efter 11 månader i London shoppade jag sedan loss på Londons största soveniraffär. Som den äkta turist jag är. Efter detta väntade London Eye och vilken utsikt det bjöd på. Var jättemysigt verkligen och med en mysig middag på en pub efter det känns som att det blev den perfekta avslutningen på min sista helg i London. Gud det känns så konstigt att säga det men nu går det inte att förneka längre. 5 dagar kvar nu!


En vecka kvar nu!

Det är helt sjukt, har inte riktigt insett att det faktiskt bara är en vecka kvar tills jag åker hem till landet Lagom. Dock börjar jag känna av det allt mer och mer då kompisarna sakta men säkert nu har börjat droppa av. Vi alla vet att det absolut inte är sista gången vi ser men det blir fortfarande otroligt annorlunda. Under detta år har vi kommit varandra så otroligt nära varandra och nu tar detta äventyr slut. Var jobbigt att säga hejdå till Sophia som nu snart både ha landat i Sverige. Vi visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta när vi upptäckte att vi hade en countdown på vårat hejdå då vi satt på busshållplatsen väntades på min buss. Nåväl vi ses snart igen och nu väntar nya äventyr!

Jag kom nämligen in på sjuksköterskeutbildningen i Gävle så nu blir det både att börja studera igen och flytta hemifrån. HJÄLP, hur ska detta gå? Viktigast nu är att få en lägenheten men efter att ha fått 53 erbjudande på mailen idag så kan man väl i alla fall hoppas att någon av dom kan bli min! Eller vad säger ni? Sen har jag även börjat få sug efter att börja rida igen nu när barnen har börjat tagit ridlektionen. Å, den lycka jag kände när händerna luktade häst igen! Det blir nog till att kolla upp häst-situationen i Gävle sen när jag kommit till rätta lite grann!

Nej, nu ska jag ta vara på min lediga tid här innan barnet dyker upp igen, provar ju för tillfället på hur det är att vara tre- barnsmamma på fulltid!

Älskade älskade hund!

Det har hänt jättemycket roligt i helgen och så och första heldagen med barnen var riktigt mysigt. Dock kändes det rätt lönlöst att försöka skriva om något när tårarna sakta rinner ner för kinderna. Älskade vän, det gör ont att veta att man aldrig kommer höra ditt knorrande igen, se lyckan när du får bada, får se dig lägga huvudet på sne som om du undrar vad händer nu eller bara få gosa ner huvudet i din mjuka päls. Jag älskar dig väldigt mycket och det är ett litet hål i mitt hjärta då jag inte fick säga hej då, vårt hej då i vintras var mera ett vi syns senare...

Sov gott, älskade Anja!

RSS 2.0