Har troligen precis insett att jag vid den här tiden imorgon inte sitter i familjens fåtölj utan tillbringar istället tiden hos en helt främmande familj i London. Hur skrämmande är inte det?! De senaste dagarna har spenderas med att packa allt som ska med, därav den dåliga uppdateringen. Och gud, mitt rum såt ut som att tredje världskriget precis utställats men vi vann och nu ligger allt i de väskor som de ska ligga i. Bara neccessären kvar nu, och datorn förstås. Något som dock verkligen ger mig en hård knut i magen för tillfället är att säga hejdå till alla, plus att jag inte kommer hinna säga hejdå till alla personer som jag vill då tiden räcker inte till. Dock älskar jag er alla och önskar er lycka till med allt ni tar er för. Jag finns fortfarande kvar, dock på ett litet annorlunda sätt. Mickan, Emil och Amanda tittade dock förbi med avskedspresent och asgod tårta. Har en bit kvar, ska äta den ikväll och tänka på er. Älskar er och ni måste komma och hälsa på. Och sen familjen, orkar inte ens tänka på hur jobbigt det blir imorgon, vi åt iaf middag igår på tsatsiki och hade det jättetrevligt. Skyddsängeln kommer jag alltid att bära med mig! Nu ska jag sluta och fixa det sista!