En annan sak som jag även tycker är väldigt jobbigt att svara på frågan "Hur känns det nu inför London?". Ja menar, hur ska jag kunna en känsla för andra som jag själv inte kan få ordning på. Hur förklarar man känsla som ena sekunden representerar panik för att sekunden senare gå över till spänning och förväntan. Detta gör även att ens humör pendlar till och från, ena sekunden är man jättelycklig för att en annan sekund vara asdeppig. Nåja det gäller väl bara att ta sig igenom detta och överlever det nervösa sammanbrottet på flygplatsen nästa tisdag så går allt nog finemang! Nu antar jag att det blir filmmys med familjen! 

Dröm sött!