Tufft, det är vad det var, att säga hejdå till mamma, pappa o Fanny vid tunnelbanan. Inte för att bara åka hem o sova utan för att nu inte se varandra på sex veckor. Ännu tuffare var det att arbeta på kvällen och vara glad o positiv när man bara ville låta sig vara lite ledsen. Men det gick, tror jag. Vet inte säkert!

Men det är vid såna här tillfällen som man verkligen inser hur mycket man älskar vissa personer. Så otroligt mycket och hur mycket de betyder! Hur mycket man saknar mammas stora kramar, Fannys alla pikar o härliga kommentarer o jag saknar att bara krypa upp hos pappa o mysa och bara känna sig hemma!

Jag älskar er!

älskar er <3