Vilken dag, är helt slut! Har under hela dagen varit folk som sprungit fram och tillbaka i hela huset och det känns ändå som att man vill ha lite koll på var alla håller hus någonstans. En sekunden var det två byggarbetare, sedan var de sju för att plötsligt försvinna helt. Det var budbärare, grannar, försäljare och larmkillar. Till slut blev det så mycket att jag gav upp, haha gjort Sandra.

Och sen levde jag även i tron om att vår promenad till balletten skulle bli extra trevlig eftersom vi hade en kompis med oss men tji fick jag. En olycka händer så lätt men denna olycka fick allt att spåra ur. Ibland gav den ena efter och ibland gav den andra, problemet var att de aldrig gav med sig samtidigt. Och där i mitten stod jag, förjävels försökandes få det hela på rätt köl igen. Med lite hjälp från Ann så löste sig allt dock och kvällen blev riktigt rolig!

Så svårt bara att veta hur man ska hantera sådana situationer, men men jag gjorde mitt bästa hursomhelst! Men gud vad tacksam jag är över att pojkarna finns. Några härliga kommentarer och en hjärtlig kram o jag var tillbaka på banan igen. Och för att demostrerar kommer här utav de härliga kommentarerna!

Dagens Conor:

- Tom, what was her name again?

- Nibrask....                                      

- Sorry, say again?                              

- Nibrask...                                          

- What?                                              

- Nibrask... Nibrask...                        

- O sorry, I just thought you sneezed      

HAHA, så härlig kommentar! Nej, nu blir det att vila upp sig till morgondagen!! Många kramar Sandra

Ps. Bara 6 dagar kvar nu!