Kommer det vara så är i framtiden också när man har kommit hem Sverige att när man hör vissa låtar på radion eller gör vissa saker som tar en tillbaka till London? Antagligen, vilket känns både skönt och ledsamt. För i detta fina väder och efter så otroligt härliga stunder på den senare tiden vill man ju inte åka hem igen. Vadå hem?! Detta är också hemma, på någon underligt sätt. Fast trots den känslan sitter man ändå och räknar ner till hemfärden. Bara fem veckor och en dag kvar nu... Fem veckor och en dag tills jag får träffa mamma, pappa, Fanny o djuren o all släkt och vänner. Nej vadå ,smått hemlängtan- inte jag! Men samtidigt vill man inte lämna alla de härliga människorna som man har lärt känna här och denna härliga stad! Jag tror, eller snarare vet, att jag har fått vänner för livet är och att vi fortfarande kommer att träffas men det är inte samma sak. Vi kommer inte på 10 - 15 min ifrån varandra och kan inte längre hitta på helt galna äventyr. Våra äventyr i vårat London. Mitt London. Där jag har lärt mig så mycket om mig själv och om livet. Jag har växt här, det vet jag och den personen kommer hänga med hem till Sverige med. Mot nya äventyr som känns lika spännande och läskiga det som London först kände. Jag känner mig förvirrad, fast bra förvirrad.Som att jag vill stanna tiden samtidigt som jag vill trycka på snabbspolningsknappen. Konstigt men bra- förstår ni vad jag menar?

Sen vet jag att Marie söker efter massvis med nya au pairer så länka till henne här http://www.swedecon.co.uk/. Jag vet att det inte är så många som läser men kanske, om jag har tur så är det någon som nappar! Min egna lilla fisketävling, fniss

Hur ska man kunna lämna detta- det var svårt att åka, nu är det svårt att lämna!